Kvinnokroppen. Bland det mest fantastiska som finns. Men så utsatt. Så- skulle jag gissa, mycket mindre forskad på vad gäller effekt av träning.

Många tiger dessutom i det tysta av problem som uppstår när träning genomförs på fel sätt. För tidigt, för hårt efter förlossning. För länge och för hårt under graviditet mot vad kroppen klarar av.

Jag läser på flera ställen (och har ju själv sagt det men inte riktigt förklarat vad jag menar) att ”känns det bra så är det bra”. Men det är i fallet att träna under graviditet inte hela sanningen. Det måste kännas bra OCH vara kontrollerat.

Och ingen av oss har ett ansvar att vara en förebild men vi måste passa oss för att börja ”like”a hårda satsningar under och nära efter graviditeter rakt av. Det är #badass nog att föda barn. Man måste inte dessutom utföra andra hårda fysiska stordåd. Det är ingen norm. Det får inte bli norm. Det kan vara ett stt. Ett annat lika ballt är att fokusera på att hitta balansen i livet.

Jag läste nyss om en amerikansk studie på 311 kvinnliga triatleter nyligen. En av tre hade problem med bäckenbotten. En tredjedel! Problemen handlade om inkontinens, svårighet att kontrollera tarmtömning (bajsa på sig – inte kul!) och 5 % hade framfall.

Dessutom hade nästan en fjärdedel oregelbunden menstration, nästan en tredjedel onormal bentäthet och en femtedel ”problematic eating patterns” vad nu det kan innebära.

Man uppmärksammade att läkare ofta missade dessa problem trots att de var så vanliga vilket kunde leda till långvariga hälsoproblem. Här kan du läsa mer.

Det finns så mycket att göra inom det här området. Jag hör om så många som har problem och det är så många av oss som både vill ha barn och satsa lite mer än på motionärsnivå på olika sporter. Som löpare är vi förmodligen än mer utsatta än gruppen ovan som har den skonsamma träningsformen simning som del av sin träningsregimen. Att springa är ofta tidseffektivt när man har små barn och självklart det man måste ägna sig åt om man ska bli bra på att just springa men det är en av de mest belastande träningsformerna på just den del av kroppen som påverkas av förlossning.

Jag har fått flera förfrågningar om att träna mammor efter förlossning och jag önskar så att jag hade tiden till alla förfrågningar. Det ligger mig varmt om hjärtat att dela med mig av det jag kan och försöka vara ett exempel på att balansera en framtida ganska hård satsning med att låta min kropp läka och stärkas på rätt sätt för att undvika framtida problem.

Igår läste jag också något riktigt hemskt på dn.se. Från Norge rapporteras att det är ”trendigt” att föda små barn och hålla nere vikten under graviditeten och tappa den snabbt efteråt. Barn är en statussymbol som ska visas upp som en del av ett perfekt liv. Såhär står det i artikeln:

En annan konsekvens är att kvinnor som är väldigt smala ofta har problem med amningen som är mycket energikrävande. Fettet som lagras under graviditeten behöver mamman för att ge näring till barnet på ett tillfredsställande sätt.

Lite förenklat kan man alltså säga att vii har alltså ett problem med fler överviktiga och allt större barn. Och sen en annan parallell trend med mindre barn och mammor som äter för lite för att hålla vikten och då föder undernärda barn som de kanske sen inte kan amma.

VIll igen understryka att jag inte sitter på vetenskapliga fakta på detta utan det är ett resonemang av vad jag läst här och var.

Men jag blir så ledsen. Ska det vara såhär? Har någon av er känt såhär? Har jakten på magrutor och att komma i samma eller kanske en mindre storlek än innan blivit viktigare än det som ska vara det viktigaste? Ibland tänker jag att hela den här selfiekulturen där alla ska manifestera sig själva genom en shapead, filtrerad yta har gått alldeles för långt.Att vi luras så lätt av det vi ser. För vi orkar inte ta oss tid att ta in helheten.

Att ta hand om sig och sitt barn på bästa sätt både under och efter graviditeten handlar inte om minimal viktökning och visa upp en smal rutad mage så snart det går efteråt. Det handlar om balans i näringsintag, sömn, motion som stärker kroppen och tid för att både snosa bebisnacke och höja blicken mot nya mål. Alla de bitarna.

Normen får aldrig bli att så snabbt som möjligt få det att se ut som inget hänt.

Vad tycker ni?

#Hälsoselfie- Fokuserat på bra mat, sömn, motion, stärka bäckenbotten. Tid att snosa och njuta. I balans. Flera gravidilon kvar och det är helt ok!

---

om din egen kapacitet.

Nog har vi alla något att referera till där vi gjort något vi inte trodde vi skulle klara.

Vi har känt att vi inte orkar mer. Men tagit oss vidare ändå.

Det finns ett grönländskt ordspråk som säger det så bra:

”När du gått så långt du tror att du orkar, har du bara gått hälften av var du klarar av.”

Så. Vad vågar du sikta på den här veckan?

---

Vi är som sagt fortfarande väldigt mycket i semestermode här och jag kommer inte försöka skapa träningsrutiner eller styra upp kosten förrän september då jag varit på återbesök hos min barnmorska. Äta bra och näringsrikt och röra på mig varje dag- det gör jag ändå. Men det är lite lite av träning och lite mycket av mat just nu. Helt klart. Som en baby- honeymoon typ och det kanske man får unna sig tycker jag.

Men självklart tränar jag och det är skönt att känna att kroppen svarar så bra.

Jag försöker komma ut i mina tjocka Hokas varannan dag. Växlar gång med jogg med noga fokus på teknik.

2 pass i veckan kör jag lätt styrka. De passen blir ofta med barnvagnen med och kan lätt bli avbrutet. Sist hade jag även stora tjejen med som liten twist och hur mycket effekt rent fysiskt jag fick vet jag inte men kul hade vi.

Jag tycker inte det är något att sträva efter att snabbt som attan ta sig tillbaka till långa distanser och snabba farter efter en förlossning, även en så ”skonsam” som min var. Det kan verka häftigt att genomföra något hårt tidigt efter förlossning men bara för att flåset och de stora musklerna är starka så kan de ”finstilta” orsaka problem långt senare. Många trodde nog att jag skulle ösa på direkt men det har aldrig varit planen. Jag ska springa långt och fort och hela livet- då gör det inget om det tar en månad eller två extra här och var att ta steg framåt.

Jag tar det hellre för lugnt än tar i för mycket.

Men jag joggar lite. Helt klart. Och blir starkare och starkare. Från och med september efter mitt återbesök hos barnmorska och då jag även tänker få kroppen genomgången av antingen Katarina Woxnerud eller Andreas Öhgren kommer jag växla upp och strukturera upp träningen efter min nya vardag. Jag längtar!

Att längta är bra. Det är att ackumulera motivation som kommer behövas när det kör ihop sig.

---

Den här rätten är inspirerad av min systers linsgryta. Jag bytte linser mot fisk!

Krokfångad kolja använde jag som var KRAV-märkt. Ett paket med 400 g räckte till mig, N, Skrotmos och hennes mormor. Men vi hade gärna ätit mer. Och åt hembakt krutbröd till.

”Svetta” en hackad lök med en hackad vitlöksklyfta. Ha i en slantad morot och kanske lite purjolök. Ös i gurkmeja, curry och peppar efter smak.

Stjälp i en burk krossade tomater och en burk kokosmjölk. Koka upp.

Ha i den tinade fisken. (ja just det- tina den först!) Låt småbubbla och smaka av med kryddor. Lite hackad bladpersilja i detta kan nog vara gott!

Servera!

Jag fick till alla råvaror ekologiska förutom currykryddan den här gången.

---

Idag. Tog jag på mig min Garmin för första gången. Jag kommer inte bry mig om hastighet mycket men ville testa att se vad jag höll för fart när jag gåggar.

Men så sprang jag , ja sprang faktiskt, två kontrollerade kilometer runt Råstasjön. Farten: bra! Känslan: ok men herregud vad tung man är med mjölkfabriken frampå och sisådär 5 extrakilon kvar. Huva. Men känslan i steget var riktigt bra. Det har gjort sitt att jag i fem veckor jobbat med höft, bål och gåggat lite senaste veckorna. Två kilometer. Det var precis lagom. Det är en lång väg tillbaka och den ska vara stark och stabil utan ett steg tillbaka. Då är 2 km lagom.

Bebis är 7 veckor och jag har återfått väldigt bra styrka i kroppen och speciellt bålen.

Än bryr jag mig inte så mycket om att jaga kilon utan det är bra käk och semesterfeeling till den 1a september. Det åker ned både backning på lunch och middag samt god mörk choklad på kvällarna. Allt får ta sin tid.

Men jag ser till att styrketräningen utvecklas- nu klarar jag 3 x 10-12 (långsamma en del på ett ben) armhävningar. Dessutom lade jag igår till en bålövning i TRX som är rätt tuff:

Trä i fötterna i TRXen och ställ dig i plankposition. Är du exta sugen på att plåga dig kan du som jag göra det i vasst grus… GÖr sen knäindrag mot magen och växla med att hålla benen raka och föra sida till sida. Herresatan vad det tog. Bra aktivering först i djupa bålmusklerna förstås!

Lopp då? Well. Den här tiden på året förra året tränade jag för Black River Run 100 miles. Det känns som att om ett år- ja då vill jag göra det igen. Jag lurar på GAX. På fjällmaraton Bydalen. På Causeway Crossing. På en massa saker. Jag lurar mest på TEC 50 miles 2015. 8 mil. Om 8 månader. Vi får se.

Framåt. Steg för steg.

Min bästa träningspartner fast vi turas om att träna. Utan honom- ingen träning! Kärlek!

---

Bor du i eller i närheten av Malmö- eller gillar att resa dit så tycker jag du ska passa på att anmäla dig till en inspirationsdag för löpare.

Den 11 oktober bjuds det på en heldag i löpningens tecken med löpningens biomekanik, yoga för löpare och jag ska prata löpning och hälsa 0-100. Jag kommer nog att fokusera på att prata om återhämtning och kost runt hård träning.

För att göra extraordinära saker- krävs lite extraordinärt fokus på inte bara rätt träning utan även kost och återhämtning.

Läs mer om dagen hos grymma Sara här. Endast 30 platser så skynda!

---

I veckan fick jag hem ett Flipbelt att pröva.

Oftast har man även på korta rundor med sig nycklar och något annat. Jag har alltid med mig telefon tex.

Tidigare har jag använt ett bälte från Nathan men det har inte suttit så bra och det är bara en ”behållare” på den vilket gör att nycklarna alltid ligger mot telefonen och skrapar.

Flipbelt är, om man vill, ett färgglatt snyggt band som sitter ordentligt runt midjan. Det finns flera fack att peta in saker i och sen vänder man på det så det säkert ligger mot kroppen.

Jag har inte på något sätt maxtestat det men hade med mig Iphone och nycklar ut sist och det satt verkligen bra. Det går säkert att peta i gels och annat även om min idé om såna där små dryckesflaskor nog var lite överoptimistisk.

Mer om flipbelt kan du läsa här!

Färgglatt var det här förstås 🙂

---

För ett tag sen skrev jag ett inlägg i Måndagspeppen om att vi lätt bokar upp oss på mer än vi kan ta in.

Med hösten i antågande och med den säkert tankar och planer om en strukturerad vardag med allt möjligt så kan det vara värt att fundera över igen.

Läs det inlägget här

---

Så låter det här hemma. Ofta. N har lärt sig och frågar lite artigt om loppet och hummar och ”mm det låter ju roligt”. Och så går det några dagar och så ”åh, det där vill jag springa”. Igen.

Jag ska tillbaka till 100 miles men de loppen sliter så enormt så de gör liksom att det inte blir så mycket möjlighet till andra lopp. Träningen är väldigt specifik medan ett 50 km lopp liksom kan ”kroka i” träningen för en terrängmara till exempel.

Jag går på vad kroppen säger och på vad jag tror på och just nu känns 100 miles långt bort. Jag vill för det första kunna springa det på mycket bättre tid och det kommer ta just tid att bygga upp den grunden. 50 miles på TEC nästa år lurar jag dock på. Man är ju lite distansskadad så det är ju ”bara 8 mil. Halva loppet bara”. TEC är TEC. Magiskt.

Men jag letar efter ett upplevelselopp.

Jag är en sucker för vackra vyer, har ju skrivit om Causeway Crossing tidigare och är inte intresserad av asfaltslopp i städer. Inget kortare än maraton, gärna små lopp i fjäll eller nära hav.

Det finns så många. Nästa år kan jag inte åka någon längre sträcka själv men flyga inom Europa kan funka.

Vad är era bästa tips?

---

Jag mår så gott när vi lagar god vegetarisk mat. Gott i magen, gott i hjärtat. Gott i samvetet också.

Sen ska jag helt ärligt säga att just nu när jag ammar och speciellt de dagar jag tränar så äter jag enoooorma mängder om jag äter ren vego. Jag är så fruktansvärt hungrig hela tiden. Både jag och N är stora i maten så det går åt en del. Det går jättebra att bli helt mätt på vegomat men well jag är lite lat i det och lassar gärna på med keso och ägg till.

Den här gjorde jag lite inspirerat av boken ”Hello Green”. Ett recept med grönkålssallad. Jag avskyr frukt i mat- tycker det är som att kissa i handfatet och tvätta händerna i toaletten. Lite hårddraget. Var sak på sin plats. Frukt- efter maten. Inte i.

Så jag förkastade receptet med apelsiner direkt. Istället kokade jag röda linser med grönsaksbuljong. Ugnsrostade lätt grönkål med lök, vitlök och morötter i lite rapsolja.

Sen lät jag allt svalna och varvade i en stor bunke. ”Det här räcker till middag också”. Det gjorde det inte. Det var för gott.

Till det blandade jag en korianderdressing:

hälften olja

hälften vinäger

peppra

Riv i ingefära

Skär slantar av en vitlöksklyfta

Hacka en näve koriander

Blanda ihop och skaka om och häll över salladen.

Vi kokade ägg till så det blev inte helt vego. Men jäkligt gott.

---

WHO- Världshälsoorganisationen och Livsmedelsverket med den rekommenderar minst 400 respektive 500 g frukt och grönt per dag. Tydligen får bara en fjärdedel av våra svenska 11-åringar i sig det varje dag. Det torde betyda att det är en hel massa fler människor i olika åldrar som inte får det heller.

I frukt och grönsaker hittar vi otroligt mycket viktiga vitaminer mineraler men även antioxidanter och sk fytokemikalier som är aktiva i själva frukt och grönsakens immunförsvar. Fytokemikalierna finns i de starka färgämnena i frukt.

Jag tycker det låga intaget är skrämmande. 500 g frukt och grönt är inte mycket! Och man kan undra över det som är än mer skrämmande- vad det är de äter istället!

Frukt brukar vara lättare än grönsaker och någonstans hörde jag att instinktivt ska inte barn vilja äta grönsaker för hur hade det gått om de fått i sig giftiga växter i naturen?

Well. Jag tror det har mycket att göra med vad för smaker man vant sig vid. Vad man ser att föräldrar äter och sen förstås hur man lagar till det. Att tro att barn ska tycka om allt är ju inte rimligt. Jag tycker själv inte så bra om kokta morötter och blomkål tex, medan råa går bra.

Det kanske är svårt att börja med massa frukt och grönt rakt av om man vant sig vid annat men man kan ju börja försiktigt.

Till stora barnet brukar jag se till att det är en frukt till frukost. Sen en till mellis. Gärna frukt som bas till fredagsgottis.

Till mat brukar jag försöka tänka två-tre grönsaker per måltid. Gärna att ställa fram innan maten så kan man plocka i det först när hungern river.

Puréeade grönsaker i grytor kan också vara ett sätt. Skära i roliga former. Osv.

Ett dags frukt- och gröntintag för min stora tjej kan se ut som nedan:

Tärnat äpple i morgongröten. En banan på förmiddagen. Körsbärstomater och blomkål till lunchen. Spenatsoppa till middagen med en bit morot till. Kanske en kiwi eller annan frukt som efterrät. Så mycket ekologiskt det bara går.

Smoothie med frukt och grönsaker är en annan grej jag har testat med framgång.

Vi är lyckligt lottade med en unge som frågar efter spenatsoppa och gärna äter frukt av alla de slag och det är förstås så mycket lättare eftersom vi alltid gjort så. Har man vant smaklökarna av med frukt och grönsaker så kanske man måste försöka vara lite fiffig för att vänja in smaken. Grönsaker har ju den fördelen att de ofta är färgglada och ser rätt roliga ut så det går lätt att vara kreativ.

För min egen kosts del tänker jag också en frukt till frukost, kanske 1-2 till i samband med mellanmål under dagen och sen alltid bygga upp måltider runt grönsaker.

Här är länk till nyhet om studierna.

Min kompis Annika kom med den här fantastiska broccolin till Lillspark!

---

Det har gått exakt 6 veckor sen livet vändes upponer igen och vår lilla S kom till oss. Det blev på slutet en väldigt dramatisk graviditet med enormt mycket känslor efter något fruktansvärt som hände i vår familj. Jag kan fortfarande sitta och titta på henne och tänka att herregud, det gick bra. Hon är här. Det gick bra.

Rent fysiskt har jag ju haft en glassig graviditet. Delvis för att jag gjorde det till det och dels för jag hade tur på vägen. Förlossningen likaså. Lätt. Lätt att börja återhämta sig direkt.

Vi sover bra (alltså jag sover med en massa avbrott för amning förstås) och jag tror min kropp återhämtar sig så fort den bara kan. Det betyder dock inte att det bara är att ut och springa igen och börja sätta en hård träningsplan även om hjärtat längtar efter det.

Det är dessutom en massa delar som ska på plats som inte bara har med fysiken att göra. Vi är en person till nu. Jag är tvåbarnsmamma och jag kan aldrig tro att jag ska ha träningsförutsättningar likt en person utan barn.

Det är inget hinder. Det får aldrig vara det. Det finns de som längtar efter att bli väckt av en bebis på nätterna. Längtar efter att klä på kläder i storlek 56, köpa stövlar i storlek 28. Lämna på dagis. Skjutsa till simning och svara på ”varför” åttioelva gånger om dagen. Amma den lilla medan man nattar den stora.

Jag är så lyckligt lottad och min pussliga vardag är mitt lyckliga utgångsläge. Det är en utmaning att få till den

a) träning men lika mycket

b) återhämtning som krävs för de mål som jag drömmer om. Jag kan inte själv bestämma att jag ska springa ett långt lopp nästa år. Då måste N vara med på det. Vara med på att stötta. Det blir ett projekt för oss. Det är ett teamwork och vi är ett grymt team.

Jag har hårda höga mål. Mål som kräver mycket. Som jag kommer sikta mot. Men det är flera parametrar som ska på plats. Hälsan och familjen först. Sen kommer resten.

Idag. Efter 6 veckor tassade jag ut tidig morgon. Nära huset om amningsplikten skulle kalla. I mina tjocka Hokas som ger bra stöd. Med full kontroll på bäckenet.

Lite svävande med ungefär 180 landningar på jorden varje minut. Några minuter. Underbara minuter.

---